welldressed

Hur gammal var du när du upptäckte din passion för kläder?
Väldigt ung, bara några år skulle jag säga. Sen har det tett sig i lite olika uttryck under åren. När jag var yngre så åkte jag exempelvis väldigt mycket skidor och då var det ett genomgående sporttema i min garderob och sedermera mitt sätt att klä mig. Idag ser det annorlunda ut.


Hur skulle du beskriva din stil?
Människor har en förkärlek till att trycka in människor i olika fack när det kommer till kläder. Jag har ingen speciell stil utan inspireras av olika saker hela tiden. Jag gillar snygga och framförallt välgjorda kläder. Om det sedan är en kavaj med skjortaxel eller en sliten jeansjacka spelar mindre roll.


Var finner du inspiration?
Jag läser i princip inga modetidningar alls, och om jag väl gör det blir jag väldigt sällan inspirerad. Jag gillar filmer, böcker, inredning, konst, industridesign, musik och arkitektur. Jag är väldigt influerad av staden Los Angeles för tillfället, så om jag ska nämna några speciella inspirationskällor så får det bli James Ellroy, Richard Neutra, Julius Shulman, tidiga B.E. Ellis böcker, Billy Wilders Sunset Boulevard, Michael Mann, Raymond Chandler och inte minst fotografen Jeff Burton.


Nämn en välklädd person som har influerat ditt liv och smak.
Känns svårt att inte hysa en viss kärlek till en person som Serge Gainsbourg. Han var ju en ful jävla snubbe om sanningen ska fram, men han hade mycket sex appeal istället, vilket ger oss vanliga dödliga ljus i tunneln. Sen var han elegant på ett väldigt rockigt och sjavigt sätt som jag avundas något oerhört. Addera att han dessutom lyckades doppa pitten i samtliga av sin generations absolut snyggaste brudar och bilden av en, tja, ganska inspirerande kille dyker upp.


Och till sist, vad du tycker du om mode och trender?
Jag antar att det vore närmast ett tjänstefel att säga att jag skiter i mode, så jag formulerar mig så här istället: Mode kan jag tycka är rätt intressant i lite större perspektiv, men trender är alltid totalt jävla ointressanta. Ska jag avslöja en branschhemlighet? Människorna som lever för trender – quiet a few – är även dem totalt jävla ointressanta.

How old were you when you first found out about your passion for clothes?
Somewhat young if I may rely on my mother. Every time she visits my store and meets customers the first thing she tells them is that I always used to dress up in children’s clothing stores. Where other children started crying, I started enjoying.

I think I was about 12 when I first realized ´fashion´ was important to me. I do remember struggling with style in those years; I tried to mix preppy and surf scene clothing. Don't judge me on the results.


How would you describe your style?
Clean and anglo-italian. I prefer a very slim cut, but in general work with mostly traditional fabrics. But then again, my style can best be described by those who observe.


Where do you find inspiration?
Everywhere... Walking down the street and watching people. I sometimes wish I had the guts to start speaking to everyone that inspires me in someway.

The internet obviously made the world smaller and hence we have a better perspective on so many cities that used to be so far away... Blogs, like The Sartorialist and yours, Christopher, show the Dutch different views on 'fashion' and 'sartorialism'. To see and feel people in real life tops the internet though!


Name one well-dressed person that has influenced your life and taste.
I have to mention Lapo Elkann! He manages to mix some kind of a rock star thing with sartorialism. Hey, I just turned 27.


What do you think about fashion in general?
Stay tuned at my blog and I'll let you know

Hur gammal var du när du upptäckte din passion för kläder?
Min "passion" för kläder har inte pågått så länge faktiskt. Visst har jag alltid gillat kläder men jag tror jag har byggt upp en mer personlig stil först de senaste 3 åren.


Hur skulle du beskriva din stil?
Klassiskt dressat men med en avslappnad inställning, Tänk italienskt snarare än anglosaxiskt. Silhuetten är smal men inte tight och i färgväg bär jag mest nyanser av  brunt, grått, lila och blått. Sen gillar jag  tanken att retas lite med de mer konservativa genom att bära något kortare byxor och mer vågade mönsterkombinationer.


Var finner du inspiration?
Framför allt på internet. Bloggar som Kishida Days och Frans Boone är två intressanta sidor som oftast får en att drömma om sydeuropeiskt mode när det är som bäst. Sen håller svenska Manolo en mycket hög nivå och sticker ut en del med djupgående artiklar på detaljer, kvalitet och konstruktion.


Nämn en välklädd person som har influerat ditt liv och smak.
Hur vida någon har influerat mitt liv har jag svårt att svara på men en riktigt välklädd person är i min mening stylisten Lalle Johnson. Han lyckas i princip insprirera med varenda stylingjobb jag sett samt har bidragit väldigt mycket till J Lindebergs dressade uppsving. Till skillnad från mängder av andra stylister har en elegant, klassisk och mycket personlig stil som har hållt i sig i många år. Tycker i allmänhet att det är väldigt imponerande med personer som representerar sin stil till 100% utan en antydan till ängslighet.


Och till sist, vad du tycker du om mode och trender?
Jag brukar säga att man kan titta på trender i kortare och längre perspektiv. Att även klassiskt herrmode förändras en aning på ett decenium är inte speciellt konstigt och snarare inspirerande enligt mig. Det jag har tröttnat något på är de säsongsbetonade catwalktrenderna som vi svenskar konstigt nog har bättre koll på än stil i allmänhet. Att vara skinnhead på våren och Etno på hösten är inte bara dyrt utan väldigt opersonligt och ängsligt. Däremot har jag inga problem med folk som har hittat en stil som med jämna mellanrum råkar inspirera modeskapare världen över.

How old were you when you first found out about your passion for clothes?

I was very fortunate in being allowed to develop my own style because my parents let me choose whatever I wanted to wear. They didn't approve of many of my early choices, but they allowed me the freedom to choose. From a very early age, I would say five or six, I began to be influence by what older boys were wearing. A bit later I started to love films: Fred Astaire, Cary Grant, Gary Cooper, Clark Gable and the others. I loved music, particularly early Rhythm 'n Blues and jazz. I loved the zoot suits worn by Dizzy Gillespie, as well as the black leather motorcycle jackets and denim jeans worn by the rockers. By the time I was sixteen (in 1957) Ivy League jazz style was what I became interested in, and have remained so more or less ever since. The only other influence that has affected my style has been the Savile Row approach, which I discovered by the time I had turned eighteen. So, ever since around 1960 or so that has been my style.

 

How would you describe your style?

My style is an amalgam of 1950s Ivy League and 1960s British. For colder weather I prefer tweeds, corduroys, cavalry twills, and flannels. For warmer weather, cotton khaki and tropical weight worsted. Most of my shirts are buttondown or spread collared, and I still like ties, silk repp stripes, cashmere solids, paisley wools a bit on the narrow side. I find that brown suede shoes seem to go with everything. I like neutral backgrounds with splashes of color in the accessories. If I were living in Italy I would probably dress more brightly.

I'm not particularly enamored of the style of tailored clothing today, because it seems very tight and close to the body. I prefer an easy-fitting, slightly looser and more comfortable style. Fred Astaire taught me that clothes could be both elegant and comfortable. But I do like a narrow trouser leg and a narrow, natural shoulder. I am a product of my youth, but I'd like to think I'm not completely a prisoner of it.

 

Where do you find inspiration?

Today my inspiration comes from the blog sites (such as Welldressed) that devote themselves to what I think of as “real” clothing, rather than fashion clothing. Fashion magazines have almost entirely forfeited their obligation to their readers. They no longer offer instruction or education, they are devoid of serious critics, and are almost useless. Their sole job is to sell high-wattage designer clothes. No one will learn anything about style from them. The exception in men's clothing is the new magazine The Rake. I confess that I have, as a contributor, an interest here, but it is objectively the best men's style magazine available and has no serious competition.

The blog sites I consider serious are The London Lounge, The Sartorialist, Welldressed, A Suitable Wardrobe, Ivy Style, Permanent Style, Archival Clothing, Gentleman's Corner and Sleevehead among others. A friend, Christian Chensvold of Ivy League blog, has recently called my attention to a young man named Robert I. Brown who is an up-and-coming force to reckon with.

Name one well-dressed person that has influenced your life and taste.

I would say that one of the most stylish men I know at the moment is Michael Drake, the Englishman who operates Drakes of London. He has incomparably good taste, sort of an English style as seen by the Italians or French.

What do you think about fashion in general?

I think fashion and style are two different things. Fashion today is the business of selling clothes, while style is the individual development of personal taste. Giving advice about dress is a very difficult thing. The fashion community, including the fashion media, never understand that clothes are less important than they believe them to be. On the other hand, so many people outside the fashion community don't really understand how much more important dress is than they believe. The 18^th Century English writer Lord Chesterfield said, “Dress is a very foolish thing, and yet it is a very foolish thing not to be well dressed.” I've always tried to reach a realistic understanding of the importance of clothing.

 

 

How old were you when you first found out about your passion for clothes?
”Passion for clothes” is a bit of an overstatement; my true passion lies with stores and the people that work there.


How would you describe your style?
One can describe my style as classic with a twist. I'm defintively influenced by the Italian way of dressing.


Where do you find inspiration?
The big city. The urban nonchalance.


Name one well-dressed person that has influenced your life and taste.
I can’t because there are so many…


What do you think about fashion in general?
The most exciting sight is that of a person with his/her own style. One has to walk a thin line not to be boring on the one side or be a fashion victim on the other side.

Hur gammal var du när du upptäckte din passion för kläder?
Jag var i fyraårsåldern. Papporna på dagis lade på sjuttiotalsvis av sig slipsarna. Jag samlade in dem och fick efter ett tag en bra samling. Jag lärde mig sålunda knyta slipsen före jag kunde knyta skorna. Senare, i niondeklass, jobbade jag som springpojke på en herrekiperingsfirma på Vasagatan; Rolkerts London House. Där fick jag lära mig om tyger, snitt, mönster, namn på olika kragar etc.

Hur skulle du beskriva din stil?
Min stil är engelsk, men med en twist. Ungefär så som fransmän och italienare uppfattar "Le style Anglais". Jag gillar klassiska material och klassiska snitt, men vill ha byxor och midja lite tajtare, lite högre kragar, lite snyggare detaljer.

Var finner du inspiration?
På italienresor, i gamla filmer och svartvita bilder från 20- och 30-talen.

Nämn en välklädd person som har influerat ditt liv och smak.
Edward, duke of Windsor

Och till sist, vad du tycker du om mode och trender?
Jag är väl inte helt okänslig för det. Visst bryr jag mig om slipsbredder, nya skomodeller osv, men jag har liksom "redan bestämt mig" för vad det är jag gillar och hur jag vill ha det. Det är ju faktiskt på modefester med modefolket som man ser de värsta exemplen på dålig stil.

Hur gammal var du när du upptäckte din passion för kläder?
Jag gick i tvåan på gymnasiet. Sliten efter en kräftskiva hos några goda vänner vid havet läste jag första gången stilboken Gentlemannen. Jag minns fortfarande Falkenbergs strand, doften av kräftor och en extremt vinklad bok om herrmode. Efter det var jag fast.

Hur skulle du beskriva din stil?
Sofistikerat, men avslappnat välklätt. Jag har en väldigt tydlig bild av kavajer med naturlig silhuett, vågformade skjortkragar och fåfängt eleganta läderskor. Allt i färgskalan mörkblått och chokladbrunt. Än är det en bit kvar, men samtidigt är det viktigt att ge stil tid för att utvecklas.

Var finner du inspiration?
Vänner, bloggar, modemagasin, besök hos herrekiperare, catwalkdesigners, formgivning, musik. Senaste tiden har jag haft mycket intressanta diskussioner med en god vän, som pluggar till arkitekt, kring kopplingen mellan tegel och tygers struktur. Det brukar spåra ut i flummiga rödvinsdiskussioner, men det är intressant hur vi kan förstå varandra så väl även om vi håller på med så vitt skilda saker.

Nämn en välklädd person som har influerat ditt liv och smak.
Alistair Hennessey i Wes Andersons klart underskattade film Life Aquatic. Finns en scen där han sitter i en mintgrön howardsoffa mitt på ett hangarfartyg iklädd en vit bomullsrock, rosa kashmirhalsduk, markerade glasögonbågar och ett glas vitt i handen. Bättre tolkning av marint mode finns knappast.

Och till sist, vad du tycker du om mode och trender?
Trender är en naturlig del i modets utveckling. Däremot finns det ett problem i att många trender saknar perspektiv. Trender är ofta alldeles för kortsiktiga. Och det drabbar inte minst designers. Istället för att långsiktigt utveckla sitt formspråk och plaggens kvalité så tvingas de hela tiden byta spår för att väcka uppmärksamhet i modevärlden. Därför beundrar jag designers som står upp för sitt koncept oavsett vad kritikerna säger. - Samtidigt har jag svårt för människor som principiellt avfärdar trender som ytliga. För att hitta en personlig stil så tror jag det är grundläggande att vara öppen för så mycket mode som möjligt. Det räcker inte att läsa Gentlemannen och tro sig veta allt.

How old were you when you first found out about your passion for clothes?
As a teen searching for old tweeds and formalwear in the flea markets of Paris.

How would you describe your style?
One that puts others at ease.

Where do you find inspiration?
From the colors, shapes, and forms of many things other than clothes.

Name one well-dressed person that has influenced your life and taste (if there is one)?
A dandy of a grand uncle who had the habit of wearing a noble heart on his sleeve

What do you think about fashion in general?
It’s a perfect foil for those who know how to dress.

Hur gammal var du när du upptäckte din passion för kläder?
Det är som homosexuella ute ur garderoben brukar säga: ”jag har alltid vetat”. Jag tror att det är ett intresse som man föds med och ofta som hör det samman med något annat, som exempelvis musik. Överlag funderar jag inte så mycket på kläder längre. Jag har min stil och den har varit densamma i 18-års tid. Fåfängan har också dalat med åren. För 10 år sedan var det däremot ordning och reda och jag köpte måttsydda kostymer som förefaller dyra till och med idag. På den tiden fanns det inte så många unga män som klädde sig dressat, så det var roligare då, man var unik. Idag är alla så förbannat medvetna, vilket är på gott och ont.

Hur skulle du beskriva din stil?
Elegant, bohemisk, proper, slafsig, välkammad, otyglad.

Var finner du inspiration?
Genom personer som jag ser på gatan världen över.

Nämn en välklädd person som har influerat ditt liv och smak.
Ralph Lauren. Tråkigt svar, men sant. Han har gjort mer för det manligt mode i modern tid än någon annan.

Och till sist, vad du tycker du om mode och trender?
Varje våg brukar föra något gott med sig, men det gäller att urskilja det som har substans från det löjeväckande.

How old were you when you first found out about your passion for clothes?
I found my passion for clothes since I was very young, all the other friends use to look at soccer, cars and motorbikes. I thought to impress girls you have to be different and elegant so I started to wear jackets very young and was successful!

How would you describe your style?
Different coloured with right accessory and for having your personal style you have to break the rules in the right way (Not too much).

Where do you find inspiration?
From the passion that I have inside.

Name one well-dressed person that has influenced your life and taste (if there is one)?
One and only Giovanni Agnelli.

What do you think about fashion in general?
I do not like fashion because people chose only brand or labels and don’t build their personal style.

How old were you when you first found out about your passion for clothes?
I had bought in a shop of fabrics a cut of chalked brown flannel and for the first time I crossed the threshold of a tailoring for man where I commissioned a custom suit for me: I was sixteen years old.

How would you describe your style?
Original contemporary classic style.

Where do you find inspiration?
I find the best inspiration on those old people sitting on benches in gardens and/or walking aroud the South Italy villages.

Name one well-dressed person that has influenced your life and taste (if there is one) ?
l’Avvocato Agnelli.

What do you think about fashion in general?
I think it has taken a wrong direction and you are following a wrong business: the business of that who finances fashion itself instead of final consumer’s one. If the latter were considered much more, things would improve.

Hur gammal var du när du upptäckte din passion för kläder?
Jag var väl 12-13 år, jag och min bästa kompis var helt klädgalna.

Hur skulle du beskriva din stil?
Classic with a twist

Var finner du inspiration?
Resor, film, foto och hos mina kompisar och bekanta.

Nämn en välklädd person som har influerat ditt liv och smak.
Cary Grant och Fred Astaire när bilder togs "off camera" samt Gianni Agnelli och Ruby Rubriosa. Låter lite dammigt kanske, men tar man deras stil och moderniserar upp det 50% så blir det bra.

Och till sist, Vad du tycker du om mode och trender?
Det är något som jag använder till en viss del när jag jobbar förstås, men för det mesta så föredrar jag form och vackra material, det funkar alltid, ivarje fall för mig.